Så, min farbrors dotter är född och uppvuxen i Tyskland. Jag och Noémi är ålder kompisar men vi lärde känna varandra för mindre än fyra år sen. En gång i mitten av 2000-talet reste hon till Uganda för en månad - hennes första gång. Då studerade jag på en internatskola (‘boarding school’ på ugandiskt sammanhang) och vi träffade inte. Ungefär 15 år senare, träffade vi äntligen. Därefter träffar vi åtminstone en gång varje år.
Igår reste Noémi till Uganda för sin andra gång i livet.
OBS: Mzungu är en vittperson mest från europa eller USA. Är det du?
Dag [0]1 av 20, en lördag - Välkommen till Uganda!
Under resan kommunicerade vi lite grann via några facebook inläggen. Men strax före immigrations personalen, bröt hela helvetet lös.
Återberättelse
Noémi: Kusin, jag behövde din hjälp.
Jag: Jaså, vad är den som hände?
Noémi: Precis efter jag var på Entebbe flygplats sa personalen att jag måste ta en medicinsk screening till coronaviruset OCH stanna i karantän i två veckor.
Jag: Varför då?
Noémi: Personalen pekade på en skylt.
Noémi: Personalen sa det eftersom jag är tysk och det fanns flera fall av smittad individer i Tyskland.
Jag: Oj oj oj! Vad för fan hände efteråt?
Noémi: Det här och det där, här och där …
»Senare: på kvällen
*Jag: Hallå!!
Noémi: Inget svara.
Till slut, gick allt bra för Noémi men den dagen fick jag inte detaljerna.
Corona-kontrollmeddelande på Entebbe flygplatsen.
Foto av: Noémi Mukama
Dag 2, en söndag, - Internationella Kvinnodagen
Jag: Hallå!! x 2
Noémi: Inget svara.
Jag började låta som Adele men [tyvärr] min röst är faktiskt inte lika vacker.
Dag 3 - Äntligen, en måndag
Jag: Hallå!
Noémi: Okobaki muna!
Jag: Snyggt!! Nu kan du Lusoga [mödersmål].
Kom till saken
Jag: Såååå min syster, vad är det verkligen som hände? Berätta allt.
Hur som helst, återberättade Noémi att eftersom hon var jättetrött ur resan, hörde hon bara att ‘du måste stanna i karantän i två veckor’. Men hon fyllde bara i ett blanket och lyckades på screeningen. Sen lärde hon känna flera kusiner som hade kommit att välkomna henne till ‘The pearl of Africa’.
På fredagskvällen och på söndags var hon utan nätet. På den tredje dagen, åkte Noémi med en kusin till Kampala centralen. Sen så behövde Noémi ett ugandiska simkort.
Väl väl väl! Nu behöver du ditt pass att få att simkort sen så måste du betala daglig [eller varje vecka eller varje månad] skatt för att få tillgång till sociala medier. Välkommen igen till Uganda - skrattande. Kusinen hjälpte att få ett simkort med använd av sina uppgifter.
I slutet ordnade det sig.
Dag 4 - en tisdag
Det var en runda till till centralen. Där promenerade de runt Kampalas gatorna till och framför Ugandas Riksdagshuset*. Ja!!! Jag måste ta en stund här.
Noémi stöd framför riksdagshuset för att ta en foto. Genast efteråt kom polisen ur den riksdagshuset ingången. Du kan inte ta bilder framför riksdagshuset utan att få tillåtelse. Du är arresterad, sa polisen. Det säger du inte, svarade hon. Det blev skandalös. Till sist kom de överens med att radera bilden ur mobilen.
Välkommen igen till Uganda - Du missade det för mycket och det missade också dig.
Dag 5 - God fortsättning!
Noémi har många intressanta upplevelser i Uganda som jag mig själv inte upplevde. Kanske ska hon skriva sin upplevelser i sina egna ord. Vi hörs om hennes historier inom tre eller fyra veckor. Under tiden, ska jag ta denna möjlighet att återberätta till min fru och vi ska skratta ensamma. :D
Noémi, välkommen igen till Uganda - en gång till.
